Tor är galen och på Fredag åker kaluffsen

Det är såå varmt och Tor är galen, vilken värmeåska som dundrar i skyn. Idag har jag mest suttit och ringt rundor för att hitta någon som kan trimma Dalqins päls, lättare sagt än gjort, ingen har tid eller så har de semester, men skam den som ger sig. Hittade en jättetrevlig tjej i Båstad, hon kan fixa till honom på fredag. Jippi! Alla de jag ringde till hade aldrig fixat pälsen på en Briard och en visste inte vad det var för ras ens. Han ser ut som ett kakmonster sa jag, stor härlig och hårig, hon blev inte mycket klokaren av den beskrivningen fniss

Vetrinären ringde igår, mycket trevlig kvinna från ortopeden. Hon skulle höra hur det gick. Vi kom överens om att det var för tidigt att bestämma något ännu, han halltar tidvis men det är svårt att säja om det är frakturen eller såren som gör ont. Vi avvaktar två veckor, bestämmde vi.

Dalqin ligger och vilar nu, värmen tar, men han orkar busa med sina bollar, jag hör hur det piiiper i andra änden av fastigheten

Fåntratten ligger uppe på vinden

Dalqin har verkligen haft det kämpigt sen vi tog av lindan, han har knappt viljat gå på sin tass och värst har det varit att trampa på gräs, och igår middags när jag kom hem från jobbet hoppade han på tre tassar, usch vad lessen jag blev när jag såg det, gör så ont i mig.
Men sent igår kväll vände det. Vi var ute och gick vår lilla runda, då började han dra mot skogen. Han ääälskar att gå där. Väl nere i skogen gick min Prins på alla fyra tassarna, huvet var högt och svansen var stolt, han har gjort det igen, fixat det igen, my Prins is back! Trots tre sår på sin tass och en oläkt fraktur.
Idag låg han och vilade, rätt som det var gick han med bestämda steg fram till sin tratt, tog den i munnen och började slita sönder den. Det var hans sätt att tala om att nu behöver jag den inte längre och jag tål inte se fanskapet.
Nu ligger fåntratten uppe på vinden, och jag hoppas att vi aldrig mer ska behöva ta fram den.
Vi har lång väg att gå framför oss, men med små tassande steg ska vi fixa det

Dax att kamma sig och gå till jobbet

Natten har varit jobbig, det har varit mycket slickande på sin tass, fast han har struten på, så kommer han åt sin tass. Han orkar bara gå små rundor, men han stödjer på sin tass, även om han tycker det känns obehagligt, det tar säkert sin tid att vänja sig och jag hoppas han fixar det utan ännu en operation till. Såren ser bättre ut, luft och natriumclorid är den bästa medecinen, kryddat med mycket kärlek.
Konstigt väder, solen står på för fullt, men det blåser så att man knappt kan ha fönsterna öppna, det är bara sååå varmt, men i skuggan är det skönt.
Snart ska jag ladda för att gå iväg och jobba för första gången efter att Dalqin blivit skadad. Nog har jag seperations ångest alltid, hönsmor som jag är. Jag behöver komma ut lite och släppa allt här hemma för en stund, eller rättare sagt för ett dygn, jag jobbar långa pass, men det har jag valt själv, sen är det ju gjort och när lönen kommer är den mycket välkommen, det finns ett stooort hål i min budget, men vad spelar det för roll? Har man inte kärleken så har man knappt något kvar. Jag är så glad att jag känner mig älskad, trots pms, kort stubin, allmänt ful, rund och trind haha

Recept på koksalt som man kokar själv: 1 krd salt till 1 dl vatten. Koka upp, låt svalna, sen är det klart att användas. Håller 24h i kylskåp. Tänk på att kallt koksaltlösning kan svida. Spruta direkt på såret och undvik att röra förmycket i öppna sår, finns stor risk att man torkar bort ny, frisk vävnad. Bra att veta är oxå att sår som blöder ytligt är bra, cirkulationen är god och kroppen renar sig själv. Jisses, så formell jag låter

Ingen rolig dag

Sicken dag! Vi som har längtat så efter denna dagen då bandaget skulle bort och tassen skulle få andas frihet. Dalqin väckte mig i morse och visade att något var fel, jag trodde bara att det var som det kliade, men så fel jag hade. När vi tog bort bandaget, så visade det sig att han har fått ett trycksår till och ett skav som nästan var ett sår, men det kunde jag häva. Trycksåret hade uppkommit genom att hans sporre hade legat direkt mot hans hud och tryckt.Herregud så ont han hade och det är inte lätt att tygla honom när han sätter den sidan till. Jag hoppas och tror att bomullslindan har glidit så att sporren fått direkt kontakt med hans hud, och inte att det var slarvigt gjort, men jag känner mig sur, arg och lessen. Det bästa hade varit om jag hade gjort omläggningen själv,då hade jag bara kunnat bli arg på mig själv, men det är lätt att vara efterklok. Jag behöver inte gå in på detaljer, men färgen på såret var gult efter tvätt.F*N!!!!
Hädanefter så är det jag som sköter om hans sår, något borde jag väl begripa efter 20 år som undersköterska.
Nu när jag ändå är i gnällartaget så är det en sak jag har tänkt mycket på nu efter alla div vetrinärbesök och det handlar om etik i djurvården. Vården skiljer sig när det handlar om djur, eller rättare sagt berörningarna, hur man tar i sin patient. Man behöver inte dra en nersövd hund i pälsen för att göra en förflyttning, bara för att det ska gå fort, inte heller behöver det ränna in folk på röngen som inte har där att göra. Rätt som det var stod där bara en gubbe och glodde på Dalqins röntgenplåtar, vem f*n var han?? Oh, han har jobbat här tidigare, fick jag till svar. Jaha, alltså hade han inte där inne och göra, Dalqin blev orolig, så jag sa åt honom att gå.
Hade jag dragit mina patienter i håret för att göra en förflyttnin, så hade jag fått en örfil av min gamla vårdlärare och förmodlingen ett blått öga. Vad är det för fel på hederlig durewall lyftteknik?!Jaja, nu ska jag inte gnälla mer.
Nu sover min Prins och jag sitter och väntar på att vetrinären ska ringa. Jag är trött, det tar på kroppen att hela tiden pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag ger inte upp, det är bara att resa sig, damma av axlarna och ta nya krafter, jag är trots allt en ganska seg käring

Dalqin is back

Igår pratade jag med Sofie, det är alltid lika roligt att höra hennes röst.
I måndags var vi på röntgen av Dalqins tass,han fick knappt plats på röngenbordet.Tyvärr har inte frakturen läkt, men enligt ortopeden så kan kanske Dalqin fixa det ändå utan att amputera, vi får bara vänta och se. Nu har jag börjat trappa ner på smärtstillande och imorgon ska vi ta bort bandaget. Vad skönt det ska bli för honom, det kliar och är varmt, jag vet att min prins lääängtar. Han har bara sett sin dåliga tass en gång sen 10/5, han brukade alltid vara nersövd annars. Usch, man kunde se att han inte gillade de hemska såren, han såg så ynklig ut och det gjorde så ont i mig.
Jag har tappat räkningen på alla gånger han varit nersövd, var enda gång har jag trott att han skulle dö. Pulsen går så lågt ner att han nästan slutar andas och jag har suttit och försökt höra hjärtljud. Det har varit många tårar i dessa behandlings rum, och jag är glad att ingen såg mig.

Nu väger min prins 48kg och veterinären är nöjd. Dalqin är mycket piggare och gladare. Jag har äntligen fått tillbaka min hund och Dalqin kan äntligen få vara hund igen. Stora lurviga,härligt besvärliga Dalqin, med din smittande livsglädje så orkade vi och allt elände har bara fört oss ännu mer tillsammans. Snart orkar jag kavla upp ärmarna igen och återvända till den sociala verkligheten och på fredag ska jag börja jobba igen.

Underviktig 46,5kg Briard

Idag har det varit en bra dag.Solen har varit framme och det har blåst så att jag fick binda fast peruken ;)
Dalqins tass läker mycket sakta och tyvärr så har det blivit komplikationer, så nu har han ett sår till, han fick tyvärr trycksår av sin gips skena, ett ganska djupt sår. Grädde på moset är oxå att jag har fått hotbrev av den andra hundägaren. Tar jag inte tillbaka polisanmälan så ska jag få se på f*n, skrev hon till mig i ett brev. Skulle aldrig drömma om att ta tillbaka någon anmälan, sicken idiot. Imorgon är det jag som knallar till polisen och ger brevet till dessa, de var mycket intresserade av att läsa det. Man får aldrig påverka någon att dra tillbaka en polisanmälan, enligt lag. Att skrämma någon till tystnad är elakt och jag är inte rädd för henne eller hennes pundarkompisar. De vågar sig inte hit...må va hänt att Dalqin är skadad, men det är inget fel på hans hörsel, vi har varit med förr jag och min Prins och jagat tjyvar och banditer på flykt. Vi har mycket att tacka Dalqin för, han har räddat oss många gånger.
Veterinären tyckte att Dalqin kändes lite väl smal, jag höll på att flyga av stolen när hon sa det. Jisses, han väger 46,5kg och ändå för smal?! JaJa, jag har ökat på maten, han behöver få tillbaka sina krafter så att han kan läka sina sår. Jag har alltid önskat mig en stor hund, och nog har jag fått min önskan uppfyld. Min stora härliga, håriga, envisna, busiga Dalqin, jag gör allt för dig, jag älskar dig