Bus och Mys

Vi mår bra här i Halland. Dalqin är pigg och glad, med massa bus och hyss.
Det är en något envis gosse, har han gått och lagt sig så har han. Envishet är bra!







Putte och Dalqin, Putte är favorit kompisen

Dalqin har fått en ny kompis

Tack Caroline och Hemi för tipset med hårklämman!
Dalqin älskar att åka bil, han valde själv bilen, men med facit i hand så skulle jag nog valt en modell större med tanke på att han blev så stooor.
I Lördags hämtade vi hem en kompis till Dalqin. En god vän till mig sökte en ny hund, en blandras mellan Golden/Labrador och Briard. Hon heter Lea, ca6mån och är väldigt mysig.
Dalqin viftade glatt på svansen, men stackars Lea blev jätterädd, inte alls konstigt med allt som är nytt.
Dalqin mår bra. Ibland kan han bli trött i sin tass, men då lägger han sig en stund. Han har ändrat sig i kroppen, musklerna har kommit tillbax och han är en ganska rejält stor kille nu. Han lyssnar bättre och har mognat mycket i sitt sätt.
Hans päls växer ut och den är len som sammet. Av någon konstig anledning så tror han själv att han är en blandning mellan en katt och häst.

Lägger in lite nya bilder på BollKalle. Den här bollen överlevde ca 30min, rekord!

Boll Kalle

I dag har det varit Dalqins lyckodag. Han fick en gammal fotboll av vaktmästaren som sköter utebadet. JIPPI!!!
Vi försöker träna Dalqin att gå utan koppel ute bland folk, men ibland blir det mindre bra.
Rätt som det var när husse och vaktmästaren stod och pratade, fick Dalqin syn på barnen som tränade fotboll, då blev det fart på honom. Som skjuten ur en kanon for han in i fotbollslaget och snodde bollen Haha
Som tur var var det ingen viktig match och bollen gick inte sönder.
Nu ligger min stora härliga bocken bruse med tungan som slips stolt och vilar med sin fotboll bredvid sig.

Dalqin mår bra

Hej mina vänner. Jag har varit en bedrövlig bloggare jag vet, men nu är jag här.
Glada nyheter!!
Dalqin haltar inte längre och kan gå på alla underlag utan att få ont. Nu kan jag inte vara helt säker på att han inte har ont, men han slickar inte på sin tass längre och han är goa busiga Dalke igen. Häromdagen var vi och plockade blåbär, han älskar att vara i skogen men fy för blåbär, smakade inte gott sa Dalke.
Redan efter 14 dagar efter vi tagit bort lindan, så gick han som han aldrig varit skadad. Veterinären blev överlycklig och vi ska höras igen om en månad.Visst kan saker tillstöta, men jag lever i nuet och bara njuter.Försöker landa på jorden igen, efter två månaders oro.
Nu är min Prins korthårig, det gillar han. Vi sparade svansen, den är han så stolt över.
Idag har det varit varmt och kvavt, så vi tog siesta mitt på dagen, men nu är det full rulle igen. Jag får passa på att njuta så länge jag jobbar så lite. Den 1 Dec går jag upp till full tid igen, oroar mig lite för det, men husse är hemma så det ska gå bra, men jag får se om jag fixar att jobba så mycket, tiden får utvisa. Jag är en livsnjutare och pengar är inte allt för mig, då lever jag hellre på marginalen och mår bra. Jag har varit fattig som en lus, men har man bara viljan så går det.
I måndags ringde telefonen, och det var en kvinna som berättade att hunden som anföll Dalqin, hade även gjort utfall mot henne tidigare på dagen, helt utan annledning, och desutom kände de varandra sedan innan. Den här hunden blir bara sjukare, hon berättade även att tidvis fick den inte mat, dryck eller kom ut på över ett dygn. Herregud, inte undra på att hunden har blivit galen. Jag har kontaktat Länsstyrelsen och bett de göra en granskning, det är inte rätt att djur ska fara så här illa.
Nu har jag skickat iväg alla kvitto till monsterhundsägaren, vi får väll se hur det går, men det är väll som att köra huvudet i väggen. Det jävligaste är att socialen betalar för hennes hund och enligt länstyrelsen är det den som ger ett djur mat, det är den som äger djuret, tror att jag ska ringa soss och upplysa de om detta, för indirekt är det soss som är hundägaren. Ibland måste man våga säja ifrån.

Tor är galen och på Fredag åker kaluffsen

Det är såå varmt och Tor är galen, vilken värmeåska som dundrar i skyn. Idag har jag mest suttit och ringt rundor för att hitta någon som kan trimma Dalqins päls, lättare sagt än gjort, ingen har tid eller så har de semester, men skam den som ger sig. Hittade en jättetrevlig tjej i Båstad, hon kan fixa till honom på fredag. Jippi! Alla de jag ringde till hade aldrig fixat pälsen på en Briard och en visste inte vad det var för ras ens. Han ser ut som ett kakmonster sa jag, stor härlig och hårig, hon blev inte mycket klokaren av den beskrivningen fniss

Vetrinären ringde igår, mycket trevlig kvinna från ortopeden. Hon skulle höra hur det gick. Vi kom överens om att det var för tidigt att bestämma något ännu, han halltar tidvis men det är svårt att säja om det är frakturen eller såren som gör ont. Vi avvaktar två veckor, bestämmde vi.

Dalqin ligger och vilar nu, värmen tar, men han orkar busa med sina bollar, jag hör hur det piiiper i andra änden av fastigheten

Fåntratten ligger uppe på vinden

Dalqin har verkligen haft det kämpigt sen vi tog av lindan, han har knappt viljat gå på sin tass och värst har det varit att trampa på gräs, och igår middags när jag kom hem från jobbet hoppade han på tre tassar, usch vad lessen jag blev när jag såg det, gör så ont i mig.
Men sent igår kväll vände det. Vi var ute och gick vår lilla runda, då började han dra mot skogen. Han ääälskar att gå där. Väl nere i skogen gick min Prins på alla fyra tassarna, huvet var högt och svansen var stolt, han har gjort det igen, fixat det igen, my Prins is back! Trots tre sår på sin tass och en oläkt fraktur.
Idag låg han och vilade, rätt som det var gick han med bestämda steg fram till sin tratt, tog den i munnen och började slita sönder den. Det var hans sätt att tala om att nu behöver jag den inte längre och jag tål inte se fanskapet.
Nu ligger fåntratten uppe på vinden, och jag hoppas att vi aldrig mer ska behöva ta fram den.
Vi har lång väg att gå framför oss, men med små tassande steg ska vi fixa det

Dax att kamma sig och gå till jobbet

Natten har varit jobbig, det har varit mycket slickande på sin tass, fast han har struten på, så kommer han åt sin tass. Han orkar bara gå små rundor, men han stödjer på sin tass, även om han tycker det känns obehagligt, det tar säkert sin tid att vänja sig och jag hoppas han fixar det utan ännu en operation till. Såren ser bättre ut, luft och natriumclorid är den bästa medecinen, kryddat med mycket kärlek.
Konstigt väder, solen står på för fullt, men det blåser så att man knappt kan ha fönsterna öppna, det är bara sååå varmt, men i skuggan är det skönt.
Snart ska jag ladda för att gå iväg och jobba för första gången efter att Dalqin blivit skadad. Nog har jag seperations ångest alltid, hönsmor som jag är. Jag behöver komma ut lite och släppa allt här hemma för en stund, eller rättare sagt för ett dygn, jag jobbar långa pass, men det har jag valt själv, sen är det ju gjort och när lönen kommer är den mycket välkommen, det finns ett stooort hål i min budget, men vad spelar det för roll? Har man inte kärleken så har man knappt något kvar. Jag är så glad att jag känner mig älskad, trots pms, kort stubin, allmänt ful, rund och trind haha

Recept på koksalt som man kokar själv: 1 krd salt till 1 dl vatten. Koka upp, låt svalna, sen är det klart att användas. Håller 24h i kylskåp. Tänk på att kallt koksaltlösning kan svida. Spruta direkt på såret och undvik att röra förmycket i öppna sår, finns stor risk att man torkar bort ny, frisk vävnad. Bra att veta är oxå att sår som blöder ytligt är bra, cirkulationen är god och kroppen renar sig själv. Jisses, så formell jag låter

Ingen rolig dag

Sicken dag! Vi som har längtat så efter denna dagen då bandaget skulle bort och tassen skulle få andas frihet. Dalqin väckte mig i morse och visade att något var fel, jag trodde bara att det var som det kliade, men så fel jag hade. När vi tog bort bandaget, så visade det sig att han har fått ett trycksår till och ett skav som nästan var ett sår, men det kunde jag häva. Trycksåret hade uppkommit genom att hans sporre hade legat direkt mot hans hud och tryckt.Herregud så ont han hade och det är inte lätt att tygla honom när han sätter den sidan till. Jag hoppas och tror att bomullslindan har glidit så att sporren fått direkt kontakt med hans hud, och inte att det var slarvigt gjort, men jag känner mig sur, arg och lessen. Det bästa hade varit om jag hade gjort omläggningen själv,då hade jag bara kunnat bli arg på mig själv, men det är lätt att vara efterklok. Jag behöver inte gå in på detaljer, men färgen på såret var gult efter tvätt.F*N!!!!
Hädanefter så är det jag som sköter om hans sår, något borde jag väl begripa efter 20 år som undersköterska.
Nu när jag ändå är i gnällartaget så är det en sak jag har tänkt mycket på nu efter alla div vetrinärbesök och det handlar om etik i djurvården. Vården skiljer sig när det handlar om djur, eller rättare sagt berörningarna, hur man tar i sin patient. Man behöver inte dra en nersövd hund i pälsen för att göra en förflyttning, bara för att det ska gå fort, inte heller behöver det ränna in folk på röngen som inte har där att göra. Rätt som det var stod där bara en gubbe och glodde på Dalqins röntgenplåtar, vem f*n var han?? Oh, han har jobbat här tidigare, fick jag till svar. Jaha, alltså hade han inte där inne och göra, Dalqin blev orolig, så jag sa åt honom att gå.
Hade jag dragit mina patienter i håret för att göra en förflyttnin, så hade jag fått en örfil av min gamla vårdlärare och förmodlingen ett blått öga. Vad är det för fel på hederlig durewall lyftteknik?!Jaja, nu ska jag inte gnälla mer.
Nu sover min Prins och jag sitter och väntar på att vetrinären ska ringa. Jag är trött, det tar på kroppen att hela tiden pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag ger inte upp, det är bara att resa sig, damma av axlarna och ta nya krafter, jag är trots allt en ganska seg käring

Dalqin is back

Igår pratade jag med Sofie, det är alltid lika roligt att höra hennes röst.
I måndags var vi på röntgen av Dalqins tass,han fick knappt plats på röngenbordet.Tyvärr har inte frakturen läkt, men enligt ortopeden så kan kanske Dalqin fixa det ändå utan att amputera, vi får bara vänta och se. Nu har jag börjat trappa ner på smärtstillande och imorgon ska vi ta bort bandaget. Vad skönt det ska bli för honom, det kliar och är varmt, jag vet att min prins lääängtar. Han har bara sett sin dåliga tass en gång sen 10/5, han brukade alltid vara nersövd annars. Usch, man kunde se att han inte gillade de hemska såren, han såg så ynklig ut och det gjorde så ont i mig.
Jag har tappat räkningen på alla gånger han varit nersövd, var enda gång har jag trott att han skulle dö. Pulsen går så lågt ner att han nästan slutar andas och jag har suttit och försökt höra hjärtljud. Det har varit många tårar i dessa behandlings rum, och jag är glad att ingen såg mig.

Nu väger min prins 48kg och veterinären är nöjd. Dalqin är mycket piggare och gladare. Jag har äntligen fått tillbaka min hund och Dalqin kan äntligen få vara hund igen. Stora lurviga,härligt besvärliga Dalqin, med din smittande livsglädje så orkade vi och allt elände har bara fört oss ännu mer tillsammans. Snart orkar jag kavla upp ärmarna igen och återvända till den sociala verkligheten och på fredag ska jag börja jobba igen.

Underviktig 46,5kg Briard

Idag har det varit en bra dag.Solen har varit framme och det har blåst så att jag fick binda fast peruken ;)
Dalqins tass läker mycket sakta och tyvärr så har det blivit komplikationer, så nu har han ett sår till, han fick tyvärr trycksår av sin gips skena, ett ganska djupt sår. Grädde på moset är oxå att jag har fått hotbrev av den andra hundägaren. Tar jag inte tillbaka polisanmälan så ska jag få se på f*n, skrev hon till mig i ett brev. Skulle aldrig drömma om att ta tillbaka någon anmälan, sicken idiot. Imorgon är det jag som knallar till polisen och ger brevet till dessa, de var mycket intresserade av att läsa det. Man får aldrig påverka någon att dra tillbaka en polisanmälan, enligt lag. Att skrämma någon till tystnad är elakt och jag är inte rädd för henne eller hennes pundarkompisar. De vågar sig inte hit...må va hänt att Dalqin är skadad, men det är inget fel på hans hörsel, vi har varit med förr jag och min Prins och jagat tjyvar och banditer på flykt. Vi har mycket att tacka Dalqin för, han har räddat oss många gånger.
Veterinären tyckte att Dalqin kändes lite väl smal, jag höll på att flyga av stolen när hon sa det. Jisses, han väger 46,5kg och ändå för smal?! JaJa, jag har ökat på maten, han behöver få tillbaka sina krafter så att han kan läka sina sår. Jag har alltid önskat mig en stor hund, och nog har jag fått min önskan uppfyld. Min stora härliga, håriga, envisna, busiga Dalqin, jag gör allt för dig, jag älskar dig

Missbrukare borde inte ha djur,kan ju inte ta hand om sig själva

Alltså..ibland blir jag så trött på människor som missbrukar div droger. Jag har full förståelse att missbruk klassas som sjukdom, men ska man gömma sig bakom sin sjukdom? Fan, ryck upp er och ta ert ansvar och använd droger om ni så måste för att må bra, men måste ni hela tiden överkonsumera! Att ni hela tiden ska sätta fokus på er själva hör till sjukdomsbilden, men kan ni inte åtminstonde ha era klara stunder tidvis och tänka längre än näsan är lång. Denna jävla självömkan!!!
Sitta och röka på, i oventilerade rum och ert husdjur drar in samma som er, men de har mindre kroppar, tål mindre och dessutom får de hjärnskador och gör utfall på både människor och djur.
Till alkolister på heltid och periodare, måste ni sitta och supa och låta era djur göra sina behov på golvet brevid er? I er värld är det kanske naturligt, men inte i min.
Att ha missbrukare i sin närvaro är vad jag kallar en anhörigsjukdom och ni suuuger tidvis.
Jag är själv ingen renlevnadsmänniska, långt därifrån. Jag tar gärna ett glas och rökar vanliga cigg och älskar mat och godis. Livet är till för att njutas,men med måtta.
Jag hatar att bli väckt mitt i natten av att paranoida människor står och bankar på min dörr:Jag har blivit förgiftad och har ingen känsel i fötterna, står där någon och gapar hysteriskt! Suck..dax igen, vad har han tagit för skit denna gången?!
Som människa har man alltid ett val, även om det är att välja mellan pest och kolera, man kan alltid påverka sitt liv. Anhöriga kan finnas där och stötta, men det enda som hjälper är att hjälpa sig själv.

Till dig ägare till hunden som anföll Dalqin
Förstår du inte att din hund är skadad av allt ditt förbannade majja och brass rökande. Tyvärr är det väl så att dina hjärnceller är förtvinade och du begriper inte bättre. Din hund är ett farligt monster.Det är inte du som får vagga Dalqin till söms när han har det jobbigt eller se hans frustration. Det är inte du som har ont i din tass, och det är inte du som kanske måste amputera.
Ska jag vara helt ärlig så önskar jag bara att du satte den jävla brasspipan i halsen och dog, ta din monsterhund med dig in i himmlen

Min stora lurviga pussgurka

Somnade hos Dalqin på golvet igår kväll, vaknade av en stor björn tass puffade på mig. Jisses..teven stod på och spelade glatt och Dalqin bara skrattade och viftade på svansen.
Så gott att se hans busiga sida igen och han är en riktig kämpe. Vi tar allt i hans takt och försöker göra vanliga saker, allt ska vara så normalt som möjligt.
Han är så duktig med att inte röra sitt bandage, behöver ej ha tratten på, men han är heller aldrig lämnad ensam, finns hos honom hela tiden.
Igår gjorde jag en polisanmälan mot den andra hunden.Vi har försökt prata med ägaren, men hon fönekar att hennes hund är det minsta farlig och tydligen hade hennes hund minsann fått sviter av att Dalqin hade försvarat sig, men de hade inte behövt söka vetrinär.Hon anser att Dalqin får skylla sig själv..men vad f#n, Dalqin stod ju med ryggen emot hennes hund och var inte det minsta närheten av henne när hennes hund anfall. Jag har hört mig lite för ang hennes hund, och det visar sig att han har anfallit andra hundar och människor oxå, utan annledning.Folk går omvägar för att slippa hennes hund, det var det enda rätta att göra en anmälan.Nu är det en polissak och de får sköta resten.Vetrinären och polisen sa att det var min skyldighet att förhindra att andra råkar illa ut. Jag vet att hon inte har några pengar, men hon kunde iallafall kommit med ett ben till Dalqin eller ringt och frågat hur det är.

Min Prins har fått bandage med hjärtan på

Upp tidigt, har knappt sovit i natt. Dalqin har haft ont, rejält ont och tabletterna mot smärta hjälpte bara för stunden.Jag har legat och masserat honom, det lugnade något.Vetrinären tyckte att såret så bra ut efter omständigheterna och nästa oml är på Måndag morgon. De visste inte varför han hade haft så ont, men troligtvis var det skav ifrån gaslindan.Han har maxdos på smärtlindring och morfin.
Jag hittade fler bitsår i dag, men de har läkts bra och bitsåren i munnen ser oxå fina ut.
Min Prins är hemma och äntligen har jag förstått att han faktist lever. Han slogs och kämpade för sitt liv, den andra hunden ville bara döda, usch så hemskt...nästa gång kan det vara ett barn han ger sig på, något som jag måste förhindra

Man kan inte läkas kroppsligt om man har sår i själen

Dalqin kom hem igår, min härliga prins.Efter samtal med vetrinären, så kom vi fram till att jag fick komma och hämta honom.OK, lite tjatade jag, men jag ser ingen anledning till att Dalqin ska ligga instängd på ett sjukhus pga att såret skulle läggas om en gång per dag.Jag körde till Helsingborg så att det rök ;) Jag kommer aldrig att glömma när jag fick se honom, så otroligt vacker han var/är, och så stooor.Han var ordentligt nerdrogad av morfinet,tog ett tag innan han förstod...Maamma! Efter alla skötselråd, så stapplade vi ut med ett stort grönt bandage om foten. På vägen hem fick han ångest, det enda som hjälper då är kroppskontakt, men hur lätt är det att stanna på motorväg?! Jag sjöng som jag brukar för honom, berättade hur mycket jag älskar honom och hur fin och duktig han är,tog några minuter sen blev han lugn..Pust
Här hemma njuter han, sover och äter som han ska. Jag märker när ångesten kommer krympande, bara till att försöka bryta innan det biter sig fast, massa kel och kärlek.
Såret ser bättre ut idag, hon lät positiv vetrinären och han fick ett nytt morfinplåster och ett nytt denna gången blått bandage. Vi ska ner till Helsingborg igen i morgon bitti för omläggning, sen trodde vetrinären att det räckte att komma ner igen på Måndag, men vi får se, vätskar det mycket så kör jag ner extra. Just nu är allt fokus på såret, frakturen är för tidigt att säja något om, denna väntan...Det heter att man mår som man förtjänar, men inte har Dalqin gjort något fel så att han förtjänar att må så här. Själv åldras jag ett år var dag, rynkorna kommer och fortsätter det så kommer jag att se ut som ett russin om ett par dagar.
Jag kan inte göra så mycket åt hans sår och fraktur, men jag kan hjälpa honom med att bli hel i själen igen. Om inte själen är hel, kan man inte läkas kroppsligt, jag har sett det så många gånger hos mina tanter och farbröder som jag har gjort såromläggningar på.Kärlek är den mest läkande medecinen och det finns här, för Dalqin

Jag önskar att jag kunde trolla

Min älskade Prins vad jag saknar dig.Du är en symbol för godhet och kärlek.Jag vill bara vara hos dig och jag känner hur du kallar på mig och jag kan höra dina steg i hallen.Enligt vetrinären så har febern gått ner till det normala och såret ser bättre ut, men infektionsrisken är stor.50% chans att vi slipper amputation av tå.Personalen har lovat mig att det blir en och samma som dagligen lägger om tassen.Morfin har satts in pga smärta och för ångest.Min Prins har alltid haft ångest, men vi har jobbat med det och han har inte haft någon ångest attack på mycket länge, men nu är den tillbaka och det är inte alls konstigt.Vi får låta tiden ha sin gång, men vem har lust att vänta!Jag vill bara trolla bort hans skada och ångest och göra oss alla hela igen fysiskt och psykist.Tack alla som stöttar oss.

GRATTIS!!! ALINA FYLLER 18ÅR!!!!! SKÅL!!
Visst är hon en sötnos min goa, busiga, skitsnygga, fullifan busastina.
DU ÄR BÄST!!!!!
HIPP HIPP HURRA; ALINA FYLLER 18ÅR IDA,Trallalllalllaaaaa

Antar utmaningen

I min sjätte mapp, bild nr6 ligger Dalqin i massa ludd, han har nämligen precis haft ihjäl sin favorit nalle.
Alldeles förskräcklig bild i mitt tycke, jag var tvungen att trimma min Prins pga att han hade otroligt ont av värme i somras..

Nu är det allt annat än varmt, massa snö, snöbollar under tassarna och blöta kängor.

Jag har ju knappt någon att utmana..
ALINA!!! Vad har du för bild i mapp nr 6 och bild nr 6?

Trötter

Vi är inne i en trööööött period, detta mörker, det är för väl att det faktist är ljusare lite längre på kvällen. På bilden är det min trötta Prins som har somnat med en skallra i munnen.
Dalqin har just avslutat en behandling mot en envis ögoninflammation ojojoj ögonsalva är ett skällsord för honom nu.
Imorron ska vi kamma oss och vara fotomodeller för en ny hemsida..jag tror att vi gör oss bäst i profil som min moster brukar säja.

Vänster tassad

Dalqin med ute på gården..han jobbar jämt och har stenkoll på vilka som kommer och går.Obehöriga gör sig icke besvär, och de flesta vänder på klacken när de ser honom om dom inte känner honom.Jag kan inte förstå hur man kan vara rädd för min Prins?! Hela han är ju som ett stort hårigt Guldhjärta.
Igår gick vi vår vanliga runda i skogen, tydligen var Rådjuren ut på samma runda för Dalqin gjorde ett jätteryck: Mitt val var att släppa kopplet eller krocka med ett träd. Tänk att en så stor kropp kan vara så smidig, han flög genom luften och gav blanka f*n i att jag kallade in honom.Rätt som det var vände han och jag såg nog att han skrattade gott när han luffsade tillbaka. Kopplet hade nog blivit 50cm längre och såg tunt ut på mitten.
Min store starke bocken Bruse med tungan som slips är vänster tassad. När han inte gillar en annan hund, då går han fram..klipper till med en rak vänster tass och sen var ju den diskutionen avslutad. Ingen metod som jag själv brukar använda

Storleken har betydelse

Jisses..vad har den här dagen tagit vägen!
Duschat Dalqin..får ju knappt plats båda i den lilla duschen, annat var det när han var liten, fick ju plats att skölja av honom i köksvasken. För att inte snacka om hans korg som ses i bild, han får precis plats nu och benen ligger utanför kanten när han har vecklat ut sig. Har inte sett större korgar, så det blir att lägga in en madrass :)

Dalqin har alltid haft storleken emot sig..många är rädda för stora hundar och tror att han är äldre än vad han är. Som när vi skulle börja allmän lydnad kurs..Dalqin var störst av alla hundar, och ändå var han minst med sina fem månaders ålder. En gång gick jag in i djuraffären och sa- jag behöver ett koppel som klarar av en 20kg valp. Personalen skrattade gott och frågade om jag var säkert på att han var en valp.
Vi har många saker gemensamt jag och han,stort omfång,massor av hår och av någon konstig anledning retar vi vår omgivning genom att bara finnas till.Som ibland när vi möter folk, där kommer jag och Dalqin hejar glatt, tillbaka får vi sura miner av både hundägare och hund, oftast morrar och skäller deras golvmopp med taxaben och vill hugga både mig och min Prins.
Sådan herre sådan hund och visst har storleken betydelse.

Bregott

Den här bilden gillar jag. Tog den en morron när sambon svor så det osade. Ha..Ha Jag kallar den för brehårt

Vettar,finns dom?

Haha..såg en annons att det är någon som vill köpa en Vette *asg* Min sjuka humor, trodde knappt att vettar fanns.Kan man föra handel med småfolk?? Kan man klassa det som människohandel?
Hur värderar man en vette??...ska man ta kg pris? och ska man väga med eller utan mössa??
Hmmm......

Svek

Nu har det hänt igen, att jag aldrig lär mig. Jag trodde vi var vänner, men tydligen inte. Vissa människor suger, allt ska vara på deras villkor.
De ljuger och drar sig inte för att blåsa folk på pengar, men egentligen har dom inget val..Hur ska dom annars överleva???Finns ingen bank som vill låna ut, för stor risk. Jag fixade ett jobb till henne, ett bra betalt arbete. Men nehe..gick dit några gånger sen tröttnade hon, sjukskrev sig för att sen aldrig dyka upp igen. Så där sitter hon nu och gnäller på sitt feta arsle..jag har iiiiinga pengar, fy! ditt lata stycke!Gnäller på att socialen har lång utredningstid och ifrågasätter henne.
Hon blåste mig på några tusen, jag bryr mig inte om pengarna, utan hennes svek, det är det jag bryr mig om. Jag ser det så här: jag fick betala för att bli av med henne och det är väl investerade pengar.Det hade ändå aldrig fungerat, nu i efterhand har det kommit fram att hon ljög mycket.Igentligen är det synd om henne, människan kan ju inte vara frisk.
Om man någongång skulle vilja bli av med en vän som suger..Låna ut Pengar, sen ser man dom aldrig igen.
Dalqin ljuger inte och sviker aldrig, det är raka puckar som gäller, han är min bästa vän

Digitalboxar,digitalkort och Platt-tv

Mamma ringde-Min teve är sönner
Jag-Vad gör du om kvällarna då när teven är sönder?
Mamma-Jag stickar en sock var kväll
För de som inte känner min mamma vill jag berätta att teve är hennes liv
Vi for in till Halmstad och köpte en fin stor platt-tv och lyckan var total. Men inte fick vi in några kanaler inte. Efter mycket klurande kom vi fram till att det var kortet i digitalboxen som inte fungerade., och hennes gamla tv var fullt fungerande.
Under tiden jag kämpade på med sladdar och inställningar så hittade Dalqin ett garn nysta. Han har förkärlek till garn och stickat. Jag vet inte hur han lyckades, men han hade virat in hela mammas telefon med garn och det hela slutade med att vi fick hämta saxen, totalt omöjligt att rädda garnet. Mamma skrattade så hon satte i halsen och höll på att flöjja (flyga) av stolen.

Under årens lopp har det varit mycket med mammas digitalkort, som den gången när syrran hade hjälp vår mor med att tapetsera och kortet hade försvunnit. Vi kände på de nytapetserade väggarna och hittade något som misstänkt påminde om ett kort, vi rev ner en bård, men där fanns inget kort.Blev att tapetsera igen. Kortet hade hamnat i en säng, det var lilla bus som hade tulltat iväg med kortet och lagt det i mormors säng

Snart ska jag och Dalqin ut i mörkeret och gå vår runda. Vi tar en ficklampa med oss så att vi ser. Jag och Dalqin går alltid nästan klädda i svart, en färg som vi bådar gillar. Ibland skrämmer min prins besökare här på gården, det är inte alls hans mening att skrämmas utan det beror på hans tassar. Briarder har vad jag kallar mojjemockasino tassar dvs stora mjuka tassar som inte hörs.

Ja,varför vill jag börja blogga?? Det hela är mycket enkelt, för att Alina tyckte att jag skulle. Om jag har något intressant att säj? Ja inte vet jag,det får andra bedömma.
Känsliga läsare varnas...för kanske inte allt jag skriver är rumsrent =O)
Hallänsk Knäreds/egernahults/bollalts dialekt kan förekomma.
Det är min älskade Jack Apple på bilden. En Briard kille som vi kallar Dalqin, Hans namn betyder:herre för sin hjord, så sant som det är sagt. Dalqin är kärlek! Han har ett hjärta av guld och ett skall som kan väcka den döde. Nu är han ganska stor för att vara Briard, mankhöjden är ca 71-72cm, det är inte lätt att ta ett exakt mått pga att objektet aldrig vill stå stilla, vikt ca 42kg. En stor härlig,hårig,varm och mjuk fotvärmare, som är den förstfödde i Pappa Tjabo och mamma Wilmas kull