Fåntratten ligger uppe på vinden

Dalqin har verkligen haft det kämpigt sen vi tog av lindan, han har knappt viljat gå på sin tass och värst har det varit att trampa på gräs, och igår middags när jag kom hem från jobbet hoppade han på tre tassar, usch vad lessen jag blev när jag såg det, gör så ont i mig.
Men sent igår kväll vände det. Vi var ute och gick vår lilla runda, då började han dra mot skogen. Han ääälskar att gå där. Väl nere i skogen gick min Prins på alla fyra tassarna, huvet var högt och svansen var stolt, han har gjort det igen, fixat det igen, my Prins is back! Trots tre sår på sin tass och en oläkt fraktur.
Idag låg han och vilade, rätt som det var gick han med bestämda steg fram till sin tratt, tog den i munnen och började slita sönder den. Det var hans sätt att tala om att nu behöver jag den inte längre och jag tål inte se fanskapet.
Nu ligger fåntratten uppe på vinden, och jag hoppas att vi aldrig mer ska behöva ta fram den.
Vi har lång väg att gå framför oss, men med små tassande steg ska vi fixa det