Ingen rolig dag

Sicken dag! Vi som har längtat så efter denna dagen då bandaget skulle bort och tassen skulle få andas frihet. Dalqin väckte mig i morse och visade att något var fel, jag trodde bara att det var som det kliade, men så fel jag hade. När vi tog bort bandaget, så visade det sig att han har fått ett trycksår till och ett skav som nästan var ett sår, men det kunde jag häva. Trycksåret hade uppkommit genom att hans sporre hade legat direkt mot hans hud och tryckt.Herregud så ont han hade och det är inte lätt att tygla honom när han sätter den sidan till. Jag hoppas och tror att bomullslindan har glidit så att sporren fått direkt kontakt med hans hud, och inte att det var slarvigt gjort, men jag känner mig sur, arg och lessen. Det bästa hade varit om jag hade gjort omläggningen själv,då hade jag bara kunnat bli arg på mig själv, men det är lätt att vara efterklok. Jag behöver inte gå in på detaljer, men färgen på såret var gult efter tvätt.F*N!!!!
Hädanefter så är det jag som sköter om hans sår, något borde jag väl begripa efter 20 år som undersköterska.
Nu när jag ändå är i gnällartaget så är det en sak jag har tänkt mycket på nu efter alla div vetrinärbesök och det handlar om etik i djurvården. Vården skiljer sig när det handlar om djur, eller rättare sagt berörningarna, hur man tar i sin patient. Man behöver inte dra en nersövd hund i pälsen för att göra en förflyttning, bara för att det ska gå fort, inte heller behöver det ränna in folk på röngen som inte har där att göra. Rätt som det var stod där bara en gubbe och glodde på Dalqins röntgenplåtar, vem f*n var han?? Oh, han har jobbat här tidigare, fick jag till svar. Jaha, alltså hade han inte där inne och göra, Dalqin blev orolig, så jag sa åt honom att gå.
Hade jag dragit mina patienter i håret för att göra en förflyttnin, så hade jag fått en örfil av min gamla vårdlärare och förmodlingen ett blått öga. Vad är det för fel på hederlig durewall lyftteknik?!Jaja, nu ska jag inte gnälla mer.
Nu sover min Prins och jag sitter och väntar på att vetrinären ska ringa. Jag är trött, det tar på kroppen att hela tiden pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag ger inte upp, det är bara att resa sig, damma av axlarna och ta nya krafter, jag är trots allt en ganska seg käring